Tror knappt att det är sant... Igår morse, i smärtdimmorna dök kirurgen upp och berättade att vi fick åka hem. Jaha, jag hade inte ens kommit ur sängen.
19 timmar efter han sytt sista stygnet satt jag i BMWn, snurrig av morfin med medicinerna i väskan och en lapp med återbesök om en vecka.
Men det har gått över förväntan. Jag knarkar fritt här hemma och känner att jag står ut. Mer än så är det inte, men jag mår nog faktiskt bättre här hemma hos mig (oss) än i en säng på KSS.
Och jag är nöjd! Och riktigt lycklig faktiskt... Fast jag är rätt lullig till och från.
Ha en bra fredag du med! Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar