Av någon anledning så sa kroppen time out nån gång igår eftermiddag. Jag blev så mycket sämre bara det att min underbara personal (svärföräldrarna) checkat ut igår. Kroppen skrek bara rakt ut: - Fan i helevete vad jag har ont! Ja vet, visst använde hon kroppen fula ord... Men dom var verkligen mitt i prick.

Stora M kom hem från skolan med lilla C i släptåg och talade om för mig att lilla C faktiskt är mycket sjuk. Oj då, en till. Hon hade dryga 39 graders feber efter intag av Alvedon en timma tidigare. Inte bra alls. Stackars liten! Trots det så vägrade hon att lägga sig genast utan skulle promt gå igenom allt inför matteprovet i morgon bitti med stora M. Precis som om hon skulle kunna gå på det då, stackarn. Men insatsen var god!

Därefter fick hon tillbringa resten av tiden på övervåningen med lille H som slav. Han gjorde ostmackor och varm oboy till sjuklingen och pysslade om henne. Han har ett stort hjärta han :) När mannen sedan kom hem orkade jag knappt registrera detta. Soffan var min vän och värken min följeslagare. Strax före 20-tiden gav jag upp. Sen sov jag/ slumrade mig igenom en natt som varit tämligen jobbig. Mannen är som en ångvält i sängen och det smärtlindrar inte vill jag påstå.

Idag står dusch ev på schemat om jag orkar vill säja...

Clara har 40 grader feber stackarn och jag tänker att det blir hell om jag blir smittad. Tänk om jag måste nysa??!! då spricker jag kanske upp i alla sömmar som finns. Då blir inte doktor plastikkirurg speciellt glad. Undrar hur många stygn det går i min kropp just nu?? Jag tog måttbandet och mätte längden på ärren. 35 cm från bröst och ner och nästan 80 cm höft till höft. Om jag inte räknar helt galet är det 115 cm ärr. Som är sydda i flera lager. Och därtill magmuskler som är hopsydda omlott.

Ja jösses! Och allt var frivilligt om än nödvändigt.
Ja inte konstigt att det gör ont då. Fast det är dag 9 efter operationen...