Att åka till tippen med sånt där som står och skräpar är en häftig förteelse. Jag känner mig så befriad och nöjd när jag släpar ut än det ena än det andra ur släpet. Idag sa vi farväl till en stor frysbox, en gammal gräsklipparmotor, två trasiga urnor!

Inte så mycket men ack så skönt!

Nu har vi strukturerat upp resten av veckan. Egentligen riktigt hemskt! Vi har suttit och planerat i princip varje ledig minut en hel vecka frammåt. Det är nödvändigt men inte helt bekvämt... Men ska Charles få en egen box så är det bara att bita ihop. Det blir bra, det blir kul!

Var nere hos hästarna på kollot idag. Fissi var som en dammsugare och sög i sig alla mineralpelletsar som hon hittade i min hand (inklusive ett bett på mitt lillfinger i all iver!) och Charles slofsa i sig en del han med. Nu längtar jag tills att dom kommer hem. Eller så kommer jag snabbt att ångra mig kanske. Charles kan ju vara hur pestig/hingstig som helst, det vet jag ju inte...
Men jag lär märka det.