Kalas!

Idag firar vi Hugo. Han fyller 13 år, ja tänk va tiden går. (nu lät jag som en gammal kärring...)
När Peter fråga igår hur det kändes att snart bli tonåring så svarade han:

- Sådär...
- Vadå? Ska det inte bi kul att fylla år? Bli tonåring???
- Nä, jag är lite orolig att jag ska få finnar då...

Stackarn. Men än är han len som en barnrumpa och ingen finne har ännu dykt upp så vi har firat som fasen med tjocka släkten.
2 olika tårtor. En med ljuslå marzipan och en pärontårta med chokladöverdragen marzipan.
(Om dom va goa?? Ingen aning... men Hugo var nöjd och det är ändå det viktiga!!) Dessutom hade vi tre tråkiga kakor och två hyfsade bullflätor också.

Släkten uppförde sig exemplariskt så ännu en födelsedag att minnas med ett leende.
Som grädde på moset kunde jag dessutom konstatera att äntligen så var det varmare ute. 18,5 grader visade mätaren när jag fräste hem i bilen vid 17 tiden.
Bara det gjorde att det kändes som om det finnas någon mening med livet trots allt.
Keep on walking eller vad var det krulltotten sjöng på melodifestivalen?

Nu ska jag krypa i säng, fasen vad kalasande suger musten ur en...

ZZZZzzzzzzzz......