Stolt, stoltare, stoltast

I helgen var det lillans helg!!

Superduktiga Clara skulle debutera(med det menas: för allra första gången) på HÄSTtävling!!
Ponnytävling med Copper är vardagsmat men i helgen, i lördags, var det dax hade nån bestämt. Nån personifierar jag som de båda storasyskonen!

Sagt och gjort, hon anmäldes till en tävling i Borås dagen FÖRE konfirmationen!
Smart drag!! Eller inte...

Den som anmälde hade säkert räknat ut att den dagen kan inte några föräldrar följa med och störa upplägget. Just precis så var det nog.

Sagt och gjort. Storasyster packade in Lillasyster i BMWn och stoppa in sin häst i trailen och av bar det mot Borås och mamma och pappa blev snällt kvar hemma med kaos. Nu menar jag inte lillebror utan huset. Fast egentligen så städades det fort som fan och mannen hängde som en babian i fönsterkarmarna med Mr Muscles fönsterputsmedel i högsta hugg. Snyggt blev det, rent blev det och hela tiden gick vi och muttrade:

- Vad är det för jävla fel på oss som stannar hemma och städar inför konfirmationen (som var dagen efter) när man kan vara på sin lilla skruttas allra första HÄSTtävling.

Vilken typ av förälder är man då??

En galen jäkla städmanisk morsa med hjärnsläpp?!?

Och vad gör det makalösa lilla barnet tror du?

Jo hon VINNER första klassen!

Hon VINNER andra klassen!!! (Otroligt!!)

HON VINNER MEETINGPRISET!!!!!

På sin allra första HÄSTtävling!!


Och vad gjorde föräldrarna?
Jo det ska jag tala om! Dom ÅNGRADE att dom städade huset så det sken och gned bort varenda liten jäkla fluglort!
Dom hade mycket hellre varit på hästtävling och gått runt där och svällt av stolthet över att den där lockhåriga undervarelsen faktiskt är en alldeles egenproducerad uppfödning.
Det är sånt som betyder något, inte att huset skiner och att fönstren glänser.

Men jag är stolt, stoltare, stoltast!

Bara så du vet...