Ibland undrar jag över mitt eget förstånd!
Allvarligt!
På riktigt!!
Är orolig faktiskt...
Kan det vara sömnbrist?
Eller hjärncellsbrist?
Eller brist i allmänhet?
Går upp ur sängen ff sovande för att åka med hästskrället o gudomliga fölis till betäckningsstationen i gryningen.
Sagt och gjort, allt gick bra och nu simmar massa sädesceller runt i livmodern. Simma som fan och skynda till ägget!! Hejja hejja!!
Sen är det ju inte bara nöjen som dominerar min dag utan lite trevligt arbete också.
Men först skulle vattentunnan i hagen fyllas.
Bilen är packad och arbetsdressad står jag OTÅLIGT och glor när tunnan saaaakta fylls.
ÄNTLIGEN full och jag småspringer upp på gården - sätter mej i bilen och fräser iväg mot jobbet!
Nästan i Karlebykorset då slår det mig...
Men för i helvete!!! Jag står och väntar på att tunnan ska bli full och sen rusar direkt till bilen och GLÖMMER stänga av vattnet!!!
Gissa om det blev en skarp u-sväng!
Hem igen och stänga vattenkranen och runt tunnan en jäkla massa vatten. Blir geggit o roligt - not!
Men HUR ÄR DET MÖJLIGT? Stå där och otåligt vänta på att den ska bli full och sen glömma av att vrida av kranen när jag strålande glad konstaterat att nu äntligen är den full.
Är förundrad och förbryllad över hur det överhuvudtaget är möjligt att bli så snurrig.
Hjälp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar