väntade på min operation. Jag var lugn, förväntansfull och pirrig
på en och samma gång.
Äntligen skulle min volang försvinna. Och jag låg på sängen och
klappade, drog och viftade med den medans jag väntade. Mannen tyckte
att jag skulle lägga av och dra i den men det var ändå min
följeslagare under många år. Faktiskt så fanns det en viss
separationsångest hur dumt det än låter men så var det. Jag var
tvungen att ta ett långt farväl. När det väl var klart och
dödsångesten var under kontroll så kändes det bra.
Och idag ångrar jag mig absolut inte utan för första gången på
många år så känns det ok att sommaren är påväg. Känns inte
jobbigt att behöva ta av vinter kläderna. Härligt!
Hoppas mannen kommer ihåg att hämta semesterkatalogerna då vi som
vanligt inte har en aning om vart vi ska spendera våra lediga dagar i
år. Är lite sugen på Barcelona kanske...
Ps. Att texten är avdelad på ett mycket besynnerligt sätt beror på att jag bloggar från min Iphone som just nu är bara skitphone då jag inte får ordning på texten. Ha överseende tack! Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar