Undra sa flundra...

om man vore lyckligare med fickan fylld av money...

Ibland önskar jag att jag hade någon att be om hjälp. Jo, det klart det finns de som hjälper till men jag menar när det är riktigt jobbiga saker som ska göras.

Visst ser jag fram emot helgen då det ska ske...
Det som har varit målet under måååånga år, ett stall till! Visst ska det bli gött när det är gjutet, målat, bärlinor flyttade, fönstren på baksidan helt klara, boxar inmonterade, allt trä målat...

Men jag vet också hur ont i kroppen det gör och hur jobbigt det är att få allt på plats. Planerandet, beställandet, hemforslingen av material...

Jag går tillbaks till jobbet... Puh! Semester vaddå?!?

Det blir najs när det är klart! Så himla skönt.

Det är bara det att jag ibland önskade att jag kunde ringa till någon och säja:

-Jag vill att du fixar så att allt detta blir gjort. Själv skulle jag inte behöva lyfta ett finger mer än peka på vad som jag vill ha utfört.

Men blir man lyckligare?? Det var det som jag undrade. Kanske inte, kanske mår kropp o själ bäst av att jobba sig trött. Det är så det ska vara.

Eftersom man inte blir lyckligare av att vara smal, jag har testat. Det blir bara lättare. Så antar jag att man inte blir lyckligare av pengar. Det är bara lättare...

Man fan va gött det vore för lättare är ändå bättre än svårt eller va tycker Du?!?