När jag är så trött att det värker i huvudet och ögonen känns som dom fyllts med grus och hjärtat ligger blottat och bart i handen. Det är då man sätter sig i bilen för att köpa blomjord, stängselstolpar och tråd, arbetarhandskar och Läkerol. Efteråt drar jag på mig handskarna, tar en blytung säck jord och börjar plantera penseer. Sedan går jag vidare ner till skogen och släpar stolpar, nedfallna grenar och klafsar i blöt jord. Det är det här som är livet. Och ändå finns det en känsla av att det inte är tillräckligt.