fredag 17 juni 2011

Intressant

Hade en minst sagt adrenalinstinn tid under förra dygnet.

Dottern kommer hem sent på onsdagskvällen från middagssittningen med klassen och har ff inte en susning om vad hon ska ha på sig nästa morgon då självaste "sluta 9an" drar igång. Hon tar det hela med ro och går och lägger sig. Mitt hjärta pumpar i 210 slag/min och jag svettas ymnigt. Går och lägger mig och ber samtidigt en stilla bön om nåd.

Vaknar tidigt, väldigt tidigt. Mannen hasar sig upp och påbörjar aktion städning. Jag bäddar och tar fram klänningen jag köpt för dagen och lägger den på sängen. Inga tonåringar verkar ha bråttom att vakna. Nä inte alls!

Till slut kommer Lilla C ner, går ut i stallet och fodrar. Kommer in. Gör sig ingen bådska. Nä hon ska inte vara i skolan förräns om 50 minuter. Försvinner ut igen. Släpper ut hästar. Lille H är färdig nu och går mest och dräller. Lilla C börjar sätta upp håret 30 min före avfärd. Därefter prova klänningar och konstaterar sedan att hon tar min klänning. Jag springer in till mannen och mimar : Vad i hel***te ska jag ha på mig nu?? Och sedan tvärvänder jag, hittar en annan klänning. Kallsvettas...

2 minuter i 10, 2 minuter innan dom ska vara i skolan hojtar jag Skynda dig!!
Då svarar hon coollugnt:
- Kommer snart, ska bara skriva ned mitt tal jag ska hålla i kyrkan...

Ok, andas i påse känns snart aktuellt. Och sedan äntligen kommer hon ner. Vacker som en dag och helt oberörd. Lille H är stilig som vanligt. Mannen skjutsar dem till skolan och en timma senare möts vi upp i kyrkan.

I kyrkan är det knökfullt. Jag hittar en bra plats utmed sidan. Vackra och glada tågar barnen i 7an och 8an in. Lille H hamnar nästan vid oss. Sedan kommer 9orna. Flaggan först därefter en lång rad av förväntansfulla, nyfriserade, nydressade ungdomar. Sanslöst vad vackert och nu blir jag tårögd. Stressen vilar för en stund.

Sång och tal avlöser varandra. Av varierande kvalite´. Men sedan så är det dags för Lilla C att lämna elevordförandeskapet vidare till nästa kommande 9ondeklassare. Hon talar väl, högt och tydligt. Innehållet känns aktuellt. Hon måste ha filat på detta i huvudet under en längre tid än de där 3-5 minuterna innan avfärd. Om inte, så är det synd hon inte är född i USA. För i så fall vore hon självklart val att vara USA´s kommande president. Hur som helst blir hon en lysande talare i domstolen när hon är färdig advokat.

Klara med förmiddagen tar vi med oss 2 st nöjda barn hem och hugger in på massvis med goda jordgubbar och till det glass och grädde. Mums! Det vimlar av folk (nära släkt) som vill fira in sommarlovet som vanligt med barnen. Vi äter och jag ler. Pustar ut.Jag är så glad och nöjd för jag har världens finaste familj där vi alla var samlade. Det är mäktigt och jag är tacksam. Ödmjuk inför livet och de prövningar som gör att jag lever! Jo, jag tackar....

Inga kommentarer: